Málaga har förvandlats från flygplatsen man landar på för att åka vidare, till själva resmålet. Picassomuseet öppnade 2003, Centre Pompidou och den ryska museisamlingen följde 2015, hamnen öppnades upp mot staden vid Muelle Uno och det gamla industriområdet blev Soho, målat från början till slut. Ingen annan stad på den här kusten har gjort något jämförbart.
Staden ligger i en gryta. Bergen Montes de Málaga stänger in den baktill, Guadalhorcedalen öppnar sig västerut och havet ligger framför. Det är detta skyddade läge som ger milda vintrar, men också som gör staden tätbebyggd: det finns ingenstans att breda ut sig utom längs kusten, så stadsdelarna klättrar istället uppför bergssidorna medan den gamla stadskärnan förblir promenadvänlig mellan katedralen, Alcazaba och saluhallarna.
Málaga är en fungerande spansk stad snarare än en semesterort, och det är avvägningen man får göra. Du får en flygplats inne i staden, sjukhus, universitet och en ekonomi som är igång året runt, och du accepterar att vardagslivet levs på spanska, att centrum är livligt och tätbebyggt, och att ett tvåspråkigt liv som kretsar kring golf och strandklubbar är något som kusten västerut erbjuder, men inte den här staden.